SÖK, LYDNAD och träning!

Vi har varit på sökkurs igen hos Anita! 3 dagar i Finsta, Izor och jag. Det var förra veckan. Kan bara säga en sak; vilken hund man har! Otroligt duktig! Anita blir alldeles tårögd när hon pratar om hur han går! Det är bara sååå härligt! Jag måste bara hänga med "lite mer" själv.... Får vi bara till lydnaden (= linförigheten) så kan vi tävla... Men vi jobbar hårt på det nu. Fick även en dag lydnad extra, för det var lite manfall på kurserna den veckan, pga sjukdomar mm.
Och det var såååå nyttigt. Kändes som vi kom en bra bit på väg, framförallt med linförigheten. Så glad att vi lyckades få en lydnadsdag. Vi hade varit ner till klubben och tränat lydnad i fredags, och det gick åt pipan totalt... Jag var verkligen uppgiven, men Anita lyckades vända trenden!!
Tack för att du är så "på mig" så jag får till saker o ting!! :)

I torsdags var vi några som tränade jakt, med fokus på jaktfot. Vi som tränade var Ammie/Nacho, Birgitta/Humla och så jag med mina killar
Vi pratade lite innan om vad vi skulle träna, tränade några övningar och kom på ett par till under träningens gång. Dock hade vi väl inte riktigt en plan B för övningen som först inte var planerad. Det var ett fotgående i par, transportsträcka och sen sitt, för att få hämta en dummie som kastades ca 10 meter framför. Den kastades så att hunden fick gå snett framför den andra hunden. Dock blev det ett litet missöde när Poker lyckades springa iväg på ett kast som var avsett för Nacho, och båda stod och "spände" en stund, ingen fajt dock. Poker kom in till sidan igen och Nacho apporterade dummien fint. Men var lite tveksam är han skulle passera oss.... (läs Ammies tankar om denna träning på deras blogg!) När sen Poker skulle hämta sin dummie gjorde han en lov nära Nacho som för att visa upp sig och liksom säga: "jag är lite kaxig, jag!"
Men Poker har ju visat tidigare att han är den som är den tuffare utav de två...så det är nog klart mellan dem. Men jag måste säga att de jobbade bra båda två! Vi har ju inte kört denna typ av träning förut, utan jaktfoten har de gått själva och då har det gått bra!
Vi körde ett sök där 6 st dummisar var ute, några lite halvgömda, en hängde på en liten kvist på en tall, mm.
Poker, Nacho och Humla fick köra detta. En hund fick springa ut och söka och de två andra fick sitta och se på. När hunden kom in fick nästa springa ut. Det gick superbra! Poker var tyst förutom ett pyttepip i början, men när jag sa åt honom var han tyst. Duktig ponke!

Vi gjorde även en övning där vi stod i en ring och kastade in dummisar mot mitten och varsin bakåt. Sen fick en hund i taget hämta en dummie och de andra fick se på. De var jätteduktiga!
Men tanken var att om det var för mycket drag mot mitten skulle de få hämta bakåt i stället.

Izor fick bara vara med mot slutet och träna jaktfot med Humla. När de gick fint fick de hämta en dummie. Men tyvärr släpptes nog igenom några gånger när de inte gick tillräckligt bra. Utan vi skulle i det läget vänt om och startat om där vi stod sist. Fast vi fick till några fina sträckor ändå.
Sen kom den stora utmaningen, skott och Izor! De andra 3 fick sitta i bilarna med stängda dörrar och luckor.
Vi använde oss av en terapi metod som skall "ta udden av ett beteende".
Jag satt på en stol och Izor bredvid i koppel. Sen sköt Birgitta ett skott var 30:e sekund. Ammie tog tid på det hela. Izor började med att pipa och röra sig, tittade på mig ibland och kom ett par gånger in och satte sig mot mitt ben. Jag gjorde absolut ingenting.
Sen accelererade pipet och efter en ca 4 minuter började han dra mot skytten. Pipet blev till skall, ett lätt hysteriskt skall. men som la sig efter ett tag. EFter ca 9 minuter var han nästan helt tyst, ett par tysta pip. Skytten kom in för att hämta skott och då trodde vi att han skulle dra igång fullt ut igen.
Men det gick bara 3 minuter och inte alls lika hysteriskt som första svängen och skallen var inte alls lika hysteriska längre. Några enstaka skall bara. Han satt ner nästan hela tiden, till slut började han att slicka sig om munnen emellanåt, lugna sig själv... Och tittade på mig emellanåt, och var tyst!
Då slutade vi!
Vi ska göra om detta några gånger till för att se om han snappat något.
Men han följde precis den kurva som finns för människor i denna terapi. Intressant!
Vi var alla överens om att han inte alls såg stressad ut när vi slutat eller när han satt i bilen. Så det känns som en övning som verkar funka bra på honom.

Och eftersom han knappt är nårbar när skott går, speciellt vid vatten, så är det svårt för mig att korrigera honom verbalt eller på annat sätt.

Mycket träning återstår....men skam den som ger sig.

Nu ska jag försöka mig på att skapa en hemsida...igen....